1 – 2 – 3, får alla vara med?

Ett ekipage består av tre delar: Hunden. Föraren. Teamet. Ibland händer det att någon av delarna glöms bort, och ni vet väl vad som sägs om kedjor och den svagaste länken?

Beroende på vilken hundsport man pysslar med skiljer det sig förstås åt vad, hur och i vilken omfattning varje del kräver, men att vi behöver lägga tid på alla är ett faktum. Jag har vid flertalet tillfällen sett vad konsekvenserna blir om någon del försummas. Det spelar liksom ingen roll hur vältränade moment hunden har om föraren inte är på banan mentalt.

De flesta har nog hört någon tävlande säga ”Men det där kan hunden hemma utan problem”. Kanske har du sagt det själv. Orsaken till att det inte fungerar vid exempelvis tävling kan vara att hunden inte är tillräckligt förberedd. Även om den kan momenten så kanske den inte har fått träna tillräckligt på att kedja ihop flera moment utan belöning under tiden. Den kan också behöva mer miljöträning, eller så är det något annat som saknas.

Ligger det istället hos föraren kan det handla om saker som prestationsångest, för hög anspänning eller att föraren inte har balans i tillvaron – vardagen tar så mycket att rätt fokus och känsla inte finns där och räcker till för hunden.

Men låt säga att hunden är väl förberedd. Den kan alla moment, har inga problem att kedja ihop flera arbetsuppgifter utan synlig belöning, du har tränat hundens uthållighet och störningstålighet. Du själv är taggad, fokuserad, ligger på rätt anspänningsnivå och kan moment och kommandon som rinnande vatten. Ändå funkar det inte. Då skulle det kunna vara i den tredje komponenten, teamet, det brister. Om hunden kan det den behöver och föraren ”är på banan” och det ändå inte fungerar så behöver troligtvis den gemensamma faktorn mer uppmärksamhet. Känslan av att det är ett gemensamt uppdrag, att man behöver den andra i uppgiften, samarbete, tillit och trygghet är saker som kan behöva stärkas genom fler och/eller bättre aktiviteter som stärker relationen.

Alla behöver få utvecklas utifrån sina förutsättningar, och det kan vara bra att fundera på hur man lägger bästa tänkbara grund hos samtliga. Om man över huvudtaget lägger den tid varje del behöver. Träna dig i att se på er träning i ett utifrånperspektiv. Titta på en del i taget – dig, hunden och er som team – när du planerar, tränar, utvärderar och klurar på nya lösningar.

Ta gärna en stunds reflektion för att komma fram till hur många procent av träningen som ägnas åt att stärka respektive av de tre delarna. Vilken del är svagast när ni står i skarpt läge? Om det brister – vart ligger den verkliga svagheten? Vilken del behöver mer tid och kanske fler stärkande åtgärder? Vilken är den starkaste komponenten och hur har du gjort för att den ska bli så stark?

En kedja är inte starkare än den svagaste länken. Se till att uppmärksamma alla tre länkar och bli ert starkaste jag och vi under 2021. För visst har vi en stark förhoppning om att tävlingar och annat kul kan komma igång snart igen?! 💫

Lexus och undertecknad från SM i HtM 2020.

BLOGG

PPCS-bloggen

Detta är en liten blogg med spontana tankar som dyker upp i mitt arbete med pedagogik och psykologi, och träning/tävling med hund. Där jag får stå vid sidan om och betrakta, och ibland stötta, människor i deras kunskaps- och mentala utveckling samt vid hundträning och tävling. Men även mina egna tankar utifrån min tillvaro och utveckling.

I kategorierna kan du enkelt navigera bland de områden som intresserar dig.

Hälsningar Pernilla Pöykiöniemi